- Rowbyn

Hallå i höstmörkret! Ursäkta om jag inte skrivit på längre men har kännt mig lite halvt nere den här veckan, och kände inte för att dela med mig mina mörka tankar på bloggen.
Saker och ting börjar sakta men säkert falla på plats igen, och jag kanske får en lite stabilitet i mitt liv ett i alla fall.

Den här veckan har det inte hänt så mycket förutom lunchöppet i onsdags.
Det var utan tvekan det mest förvirrande passet någonsin, alla bongar vart fel när serveringen skulle slå fram dom så visste absolut inte när maten skulle fram.
Som grädde på moset så hade vi specialbeställning som våran lärare "glömde" berätta om, dom är för gulliga ibland (;, men som tur var så släppte Jonas mikron och hjälpte oss.
Det var skönt att det vart gjort i alla fall, med tanke på att det är mycket nytt i köket och många personer var lite ringrostiga så var det bra mat som gick ut, och det är vad som räknas i slutändan.

Som jag nämnde tidigare håller jag på att flytta just nu, jävligt tungt att lämna min lägenhet men som en vis man sa så måste man offra bra saker i nuet för att belönas med fantastiska i framtiden.
Vem som nu sa det, men har hört det någonstans i alla fall.
Har bland annat valt ut nya tapeter till mitt "nya" rum och det lär bli skitsnyggt om jag får säga det själv.
När rummet är färdigtapetserat och inrett så lär det dyka upp en eller annan bild på resultatet, så för er inredningsexperter så får ni vänta lite.

Hade inte så mycket mer att tilläga, kommer bli aktivare desto bättre jag börjar må.

"The miserable have no other medicine, but only hope."
William Shakespeare - Measure for measure

/Rowbyn

"If you're going through hell, keep going."

Idag är det måndag, men inte vilken måndag som helst. Tydligen så vart det den måndagen som all skit skulle falla på plats.
Tough shit, men med tanke på oddsen så var det inte någon skräll.

Trodde att skoldagen skulle börja med prov men ack så fel jag och sebbe för den delen hade. Det var istället ett arbete som vi skulle ha lämnat in som skulle redovisas så jag slapp provet i alla fall.
Men när väl provet kom så hade världens enklaste frågor blivit helt omgjorda och jag kände direkt att det kommer inte bli MVG i alla fall.
Jag klarade provet, det var inte det. Men trodde fan att jag skulle spika det, men tji fick jag som inte läste igenom boken ordentligt utan gick efter instuderingsfrågorna.

Förutom det har jag kört ett gympas med Gurun och Fabio och det gick okej. Det är ju måndag och det innebär allt som oftast att man inte är i 100% veckoform.

Som om inte det vore nog fick jag veta nyss veta att någon jag trodde gillade mig lite i alla fall hade blivit "konstig".
Vet inte vad jag ska säga, kan inte bli arg för något så kortvarigt kan man väll inte bli upprörd över.
Eller?
I don't know, vet bara att jag fick en plötslig smärta.  Sen om det beror på det vet jag inte,  men jag anar väll att det har något med det att göra.
Som en lite reaktion av detta har jag skrotat alla planer på att bli en "good guy", det funkar uppenbarligen inte.
Så till helgen bryter jag mitt nykteristlöfte, visserligen dålig integritet av mig men det var ett steg i att "förrändra" mig på något vis.
Det loppet är kört, that's life ain't it?

"It is easier to forgive an enemy than to forgive a friend."

Hallå i höstmörkret, sorry för att jag vart urkass på att uppdatera men har haft fullspäckat schema hela veckan.

I och med att jag kryper allt närmare min uppsägningstids slut så har jag vart tvungen att ta tag i saker och ting. Jag har snart packat ner hela min lägenhet i kartonger och skeppat iväg till olika förråd här i stan.
Bitter sanning, men that's life liksom.

Fredag var det igår och det var första dagen på hela lovet som jag har sovit längre till längre än tio på morgonen.
För dom som känner mig privat så är det en helt otrolig bedrift eftersom jag kan sova till mitt på dagen om det så behövs.
Dagen började i alla fall genom att jag mötte upp mina "bruuusher" på stan, Sebbe och Greven. Jag som i princip var nyvaken vart tvungen att käka mig frukost på Dagoberts, som vanligt är det lika dyrt (50 kr för en macka och ett glas läsk!?!? C'mon!) men är man desperat och vill inte ha en flottig burgare så duger det.
Som vanligt sitter Greven och äter alla smulor som ramlar, och som vanligt så vill han bara "smaka" på mackan och vill veta exakt vad fan det är på den.
Efter att jag sagt att jag bryr mig inte vad det är på den utan att jag bara är hungrig så släpper han mackförhöret och frågar vad läsken kostar, han är bara för skön ibland.
Bowling var nästa aktivitet på schemat och våra motståndare hette Jessie, Louise och deras privata psykningsledare Sara.
Sebbe ville möta Louise, och Ludde ville möta Sebbe så det innebar att jag vara heads up mot Jessie aka pedogirl12.
Jag vann första serien rätt överlägset mot hon, och dom andra för den delen, innan helvetet brakade lös. Jessie började få världens tur och slog strike efter strike som om hon inte gjort något annat i sitt liv. Jag börjar helt plötsligt spela som om jag var besatt av Sebbe och skruvade ner klot efter klot i rännan.
Vad jag inte visste vara att Sara utförde någon sorts voodoo-konst på mig och viskade "missa". Tydligen funkade det eftersom pedogirl12 sopade mattan med mig.
Sista serien var mycket jämn och jag tror till och med att jag vann den, på något sätt hade jag överlistat Saras voodookonster genom Kicki Danielssons Bra Vibrationer. Även om jag vann två utav tre serier så vart jag så krossad i den andra att jag förlorade allt. Men trots det så fick jag mer poäng än Sebbe, Ludde och Louise.
SUCK ON THAT BIATCH!

Efter bowlingen så stack vi hem som tre oljade blixtar, jag, Greven och Sebbe det vill säga.
Min pappa ringde mig och bjöd hem på mig midddag, "fan vad chill" tänkte jag. Vad jag inte visste var att han hade stekt viltskav och tortellini, det var supergott. Inte.
Skitsamma mat som mat tänkte jag och åt upp den för att sticka hem och preppa mig för kvällens fest.
Jag och Sebbe hade bestämt oss för att klä ut oss i och med att det trots allt är Halloween.
Vad vi inte visste var att festen sög balle, och hade vi inte vart ackompanjerade av Louise, Sara och Jessie den första halvtimmen av den hade jag nog hoppat från balkongen.
Jag och Sebbe försökte på något sätt vara sjysta med David eftersom det var hans broder och det var han som bjöd oss dit. Vad vi inte visste var att han tyckte det sög lika hårt så vi drog fortare än fan därifrån när vi fick veta det.
Så istället för att hänga på den begravningsvakan så for vi till Sara och Louise och hängde, dom hade dragit hem tidigare eftersom att dom hade lite "balls" att dra.
Det var faktiskt rätt chill eftersom att det kom dit lite roligt folk senare så kvällen vart inte helt förstörd.
Förövrigt så imponerade jag många den kvällen när jag berättade att jag blivit nykterist ett tag framöver och stog över diverse erbjudanden.

Ikväll är det fest igen och jag vet att den kommer vara roligare. Målarfärg som torkar är fan roligare att titta på än det vi var på igår.
Imorgon lär updaten med hur det gick komma upp så kolla in den.

"Never be the first to arrive at a party or the last to go home, and never, ever be both."

/ Rowbyn

Hello everybody! Jag vet att inlägget är långt, men det är stor komik i det hela så läs det.

Som vanligt startade jag och Ludde dagen med ett gångpass runt träsket, och som vanligt var det lika skönt.
Tyvärr svek gymgurun oss, men vad gör det när man har världens lyckligaste kille i Ludde. Allvarligt, ingen kan se så lycklig ut som Ludde.
Han är som ett vandrande lyckopiller!

Efter gången så kände jag att magen skrek efter föda.
Jag höll det simpelt och billigt genom att steka på lite krögarpytt, ovanligt gott men sen så har jag inte ätit riktig pytt på nästan ett år.
Mitt under "schteeeket" kom Sebbe förbi efter sin tid hos frisören för att göra den sedvanliga Fabio posen. Hade ni flickor sett hade ni rodnat lika mycket som Ludde, med andra ord så vart det bra även om han inte vågar erkänna det själv.
Efter ett tag chockade Ludde oss genom att driva förbi, han hade tydligen inge bättre för sig.
Pytten som jag ätit, tortellinin som Ludde slevat i sig hade tydligen inte hjälpt så mycket. Vi var båda rätt så hungriga, och Sebbe är alltid hungrig så vi bestämde oss för att dra förbi Rönkan och ta en "bööörjare".
Efter det drog vi till Luddes tillfälliga hem och chillade, ja förutom Sebbe som var "trött" (kodord för hungrig) och tog nästa buss hem. Enligt Sebbe själv så åt han två Billys och några kakor efter det. Smalt.
Efter att Sebbe lämnat oss för att döva hungern så lirade jag och Ludde lite X-Box, såklart så vann jag mot honom och såklart så skyllde han på dåliga kontroller, skymd sikt och inge dubb på däcken i bilspelet. Yeah right.
Efter det så for vi och handla lite grönsaker för den utlovade tacokvällen.
Ludde var som vanligt ivrig att visa sina kockkunskaper och började genast skära upp grönsakerna på ett sätt som hade gjort självaste Gordon Ramsay tårögd.
Givetvis kunde jag inte låta honom gotta sig i sina nyfunna talanger så jag började fråga honom ifall majset var kokt.

–  Kokt? Frågade Ludde.
–  Ja? Man måste ju koka majs, det är tydligen något farligt ämne i dom som gör att man kan få någon farlig sjukdom.  Försökte jag övertyga honom.
–  Va? Nej, nu driver du med mig säger han misstänksamt.
–  Det är säkert, kolla på förpackningen det står kanske där.

Ludde gnuggar sina geniknölar likt en fönsterputsare på Istanbuls gator och spanar in burken.

–  Men våran familj har alltid ätit majset direkt från burken säger Ludde lite tveksamt.
–  VA? Fan då måste du ha tur, jag skulle aldrig våga det om jag var du. Även om chansen är liten, varför chansa liksom.

Nu börjar han bli lite orolig och jag avbryter skämtet innan han blir i upplösningstillstånd och säger att det var ett skämt.

– Det visste jag väll, höhö.

Ludde är som vanligt lika rolig och förvirra, något som jag och Sebbe är experter på. Ibland känner jag sympati för Ludde, Erik och Gymgurun som brukar vara våra offer, men det är svårt eftersom det funkar varje gång.
Kvällen fortsatte med god mat, roliga stunder och en bra film.
Helt enkelt en jävligt lyckad kväll som jag hoppas vi kommer upprepa.

Det var allt, adios amigos!

" Sleep 'til you're hungry, eat 'til you're sleepy. "

Jag och Greven har gjort det igen. Vi gick runt bodträsket återigen, och denna gång så var det banne mig ett mycket bättre tempo.
Kanske låter konstigt att jag och Ludde väljer att kliva upp tidigt på dagarna och gå cirka en mil varje morgon när det är lov!
Men tyvärr så är det enda gången man har tid med något sånt här projekt.
Förhoppningsvis har vi en tredje länk som ska följa med ut imorgon, gymgurun Daniel "Farfar" Lindgren vart lite inspirerad av vårat initiativ och kommer följa med oss imorgon. Har man med en rutinerad gymfantast som honom så kan det inte gå fel.. ;)

Efter powergången så tog jag, Sebbe och Ludde en trip till "Windy City" aka Luleå. Som vanligt så fryser man häcken av sig direkt man sätter foten utanför bussen, helt otroligt att man kan bo där frivilligt utan att ha eskimåblod i sig.
Efter den plötsliga inflationen i mitt konto, helt ofattbart att jag har pengar, så var jag en man on a mission. Jag skulle banne mig köpa nå kläder, men det sket sig.
Tyvärr så har ju modet blivit "mjukt", nu verkar det som att varje jävla butik kränger stickade tröjor, cardigans och tips för hur man gör en exemplarisk kotlettfrilla. Med andra ord så fanns det inte mycket som föll mig i smaken, och när det väl gjorde det så var det för dyrt för att man ska lägga ut något.
Den enda personen som hittade något var Sebbe, och det var med stor komik som denna jakt gick till.
Uppenbarligen så hade inte han den blekaste aning om vilka storlekar han hade, det började med att han tar för stora brallor så han ser ut som "Wiggah of the year" för att sedan ta ett par tajta brallor som gjorde att han värsta limpan till arslet. Efter ett par om och men så hittade han ett par brallor, det vart många konstiga brillor från stureplans wannaben i kassan, och för att runda av shoppingrundan så lägger han undan dom och köper ett par på en annat ställe för överpris.
Med andra ord så får Sebbes jeansjakt 5 av 5 toasters!
Jag och den övercoola Ludde fick försöka komma över våran misslyckade shoppingrunda med en sliskig burgare på Max.

That's all folks, peace out!

" Gravitation is not responsible for people falling in love. "

Alå alå emliga armén!

Som jag nämnde tidigare så kom jag och Greven (Ludde) fram till att vi skulle gå runt bodträsket varje morgon hela lovet. Trots att det kändes piss och helvete när jag klev upp tidigt imorse, så knöt vi båda två handen i fickan och gick runt sjön.
Kanske inte låter så jobbigt att gå runt träsket, men är man inte van att vara uppe tidigt på dagen så blir det banne mig nästan tufft.
Förutom att vi skulle gå runt så sa jag att jag skulle försöka gymma varje dag.
Epic fail gällande den biten och jag skyller på Sebbe lite i alla fall som helt plötsligt skulle åka bil dit. Kul att gå ensam till gymmet liksom.

Förutom att misslyckas med gymbiten så fick jag en positiv överraskning idag när jag kollade till mitt bankkonto.
Uppenbarligen så har jag fått tre tusen kronor som jag inte räknat med att jag skulle få, med andra ord slipper jag för en gångs skull denna höst vara fattig som en stackars kyrkråtta.
Som en reaktion av den plötsliga pengatillförseln så bestämde jag, Greven och "Till Düsseldorf" (Sebbe) att vi ska till Luleå imorgon.
Förhoppningsvis så kommer jag hitta några snygga tröjor då jag just nu lider brist på sådana.

Ajja, det var ungefär det jag hade att komma med idag.

"A rich man is nothing but a poor man with money."

Idag är det söndag, även känt som dagen då man brukar vara bakis, men inte idag!

För min lördag var lugn och städad, städad innefattar dock inte min lägenhet som ser ut som ett slagfält för tillfället. Förutom att tillbringa nästan hela förmiddagen med att designa min blogg, jag lyckades väldigt bra måste jag säga själv, så intog jag min käre och ack så ensamma fåtölj.
Min soffa vart tyvärr kidnappad på morgonkvisten utav min mamma som kände ett tvång att köra upp den till stugan, långt bort i fan, så att mitt vardagsrum ekar som en gammal källare direkt man andas.
Föräldrar brukar sällan vara taktiska, men det här var nästan lägre än vanligt. Nu står min trogna fåtölj i mitt vardagsrum ensam likt ett träd på en tundra någonstans i ett avlägset Sibirien, och det kommer vara min verklighet ända fram tills min flytt.
För er som inte redan vet så kommer jag innan den sista november flytta hem till min käre pappa, en flytt som innehåller många delade känslor. Det här dryga året, inte riktigt ett år men vi säger så, så har jag upplevt en frihet som jag suktat efter så länge. Visserligen kommer många negativa aspekter som att man måste städa, diska och tvätta regelbundet. Visst får man göra sådana saker hemma också men inte i samma utsträckning. Mitt sociala liv har utvecklats enormt sen jag flyttade från mitt pojkrum. Jag har kunnat bjuda vem som helst, när som helst, och det har vart en alldeles underbar känsla. En känsla jag kommer få leva utan ett tag framöver.
Dom positiva aspekterna är att jag kommer ha en ful frys och kyl varje dag vilket inte vart min verklighet under "det dryga året". Samt att jag kommer slippa få stå och slava på ett skithål till jobb för att skrapa ihop till hyran.
Förutom att leva mitt i en flytt så har jag gjort två väldigt halvdåliga gympass i helgen, som Sebbe så klokt sa, man får se det som rehab.

På måndag, läs imorgon, så är det lov vilket innebär att man kommer ha tid att träna ordentligt och seriöst. Jag och Greven har kommit överrens att vi ska varje morgon innan frukost gå en mil för att öka förbränningen. Enligt gymgurun Daniel Lindgrens egen utsago så tappar man "typ tre kilo på en vecka". Låter lite väl mycket, men det skadar inte att testa för skojs skull.
Förutom att motionera varje morgon så kommer jag även försöka klämma in ett seriöst gympass samt ett styrkepass med min kropp, varje dag. Med andra ord så har jag en tuff vecka att se fram emot.

Min söndag har, likt min lördag, vart väldigt lugn. Jag har som jag nämnde tidigare vart och gymmat, men jag har även hunnit med att gratulera min kusin som fyllde 16 år idag. Det var en trevlig liten sammankomst och det är alltid lika kul att höra min farbrors låga skämt, vad som hänt i mina kusiners liv, samt Lennarts teorier om allt och alla men framförallt att min ena kusin vart med om en lite mindre rolig händelse här i veckan. Han jobbar nämligen med väldigt mycket pengar, vilket såklart kan vara intressant men kan innebära att man bland annat blir rånad. Vilket han tydligen hade blivit.
Två stycken män med arabiskt ursprung, han hade tydligen hört dom tala mellan varandra på arabiska, hade stoppat en pistol mot tinningen och en mot hans nacke och krävt att han skulle ge dem alla pengarna som fanns i byggnaden i princip. Summan dom kom över var cirka en miljon.
Men som om det inte räckte så vart samma ställa bara för några dagar sedan, rånat igen. Tydligen hade det vart samma personer som hade gått tillväga på samma sätt och kommit över en liknande summa, lite märkligt att dom vågar göra om det men ännu märkligare att dom lyckas med det. Tuff vecka för honom och hans arbetskamrater.
Förutom att äta fikabröd, dricka kaffe och häpnas av hans historia så har det inte hänt så mycket.
Det har som sagt vart väldigt lugnt.

Det var väll allt för den här gången, fortsätt läsa och följ mitt och Grevens projekt med morgonvandringarna!

"Everyone is a moon, and has a dark side which he never shows to anybody"

Hej alla vänner och ovänner!
För er som inte redan vet så heter jag Robin Johan Isaksson, och jag är från och med nu ännu person som känner sig tvungen att sprida mina tankar och händelser över "nätet".
För att citera min käre styvmoder:

 "Man måste ju hänga med i utvecklingen liksom!".

Vem är då jag, och vad kommer jag tillföra en redan överfull bloggsfär? Kommer jag vara en i mängden och skriva fyra gånger om dagen om vilka kläder jag har på mig och att jag sitter och äter en knäckemacka och smuttar på en kopp mellanrost? Tveksamt.
Denna blogg är mer tänkt som ett sätt för mig att skriva ner mina tankar och vardagliga händelser på ett intressant och, i mina ögon, korrekt vis.
Jag är en 18 årig man som lever högt uppe i norrlands vidunderliga skogar i en mellanstor stad vid namn Boden. Just nu går jag sista året av en treårig utbildning på Hotell & Restaurang programmet på Björknässkolan. Förutom att laga mat på skoltid så håller jag även igång och tränar handboll samt gör ett par sporadiska styrkepass på ett gym som går under namnet Underground. Jag är visserligen ingen världsstjärna i handboll men jag gör så gott jag kan och jag kommer hålla på med det så länge min sköra kropp tillåter.
Fotbollsfanatiker och amatörexpert är också en del av mitt liv och jag älskar att tillbringa mina lördagar i en sliten skinnsoffa med en "svensk" kebabpizza och en iskall Cola på sidan. Laget i mitt hjärta är Manchester United och har vart det ända sedan Ole Gunnar Solskjaer hoppade in i min första tipsextra match mot Nottingham Forest och gjorde fyra mål på 12 minuter.
Förutom att belägra soffan på förmiddagarna under helgen så gillar att umgås med mina kompisar. Det händer också att jag dricker alkohol och går ut på helgerna även om jag just nu går igenom en period där jag försöker dra ner på den delen av mitt liv, mycket på grund av hälsa och ekonomi. För jag är just nu mitt uppe i en flytt och det är inte så billigt.
Jag har även en förmåga att se väldigt mycket filmer på dessa kalla och mörka höstkvällar, och det är något ni kommer märka under min period som bloggare då jag förmodligen kommer citera flertalet med bra filmer.
Nu ska jag inte sitta och skriva en hel bibel om mig och min personlighet utan ni kommer nog lära känna mig under tiden, så för att jag inte ska uppfattas som någon sorts narcissist så avslutar min premiär med att citera Captain Jack Sparrow:

"Where is it? Where is the thump-thump?"